Julen är räddad. Tack vare världens bästa farmor och farfar. Det började verkligen bli knapert. Sen kom den räddande ängeln som ett brev på posten. Eller snarare som en påfyllnad av skattkistan. Och jag slipper svälta. Thank god for that.
Det suger. För jag har tänkt på massa bra saker som jag ville skriva, men så fort jag sätter mig här så bara försvinner dem. Poff.
Men vi säger så så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar