Just nu finns det ingen stans att börja. Det är ganska tomt just nu. Tyvärr. Jag trodde nog aldrig att jag skulle reagera så här. Egentligen. Men det är jobbigare än vad jag trodde. Mycket jobbigare. Och som vanligt, jag är lätt bäst i världen på att inte prata, det är också en talang. Eller?
Jag vet att pengar är sjukt jobbigt. Pengar suger egentligen, jag längtar tills vi börjar byta grejer me' varann'. Pengar gör mig och alla andra människor ganska vidriga. Alla chefer är ganska vidriga när de begär miljonbonusar till sina redan extrema miljonlöner.
Jag har i och med hemifrånflyttandet ändrat min synpunkt på pengar lite. Innan när jag arbetade, bodde hemma, och hade väldigt mycket pengar så var de till för att spenderas. Jag tycker väl så fortfarande, egentligen. Men nu, när jag inte har så mycket pengar, inte alls mycket egentligen. Ibland så överlever jag bara för att jag har tur. Känns det som. Nu är pengar en trygghet som inte ska spenderas på vad som helst. För jag vet inte vad som kommer att hända i framtiden. Jag vet inte vad för oväntade utgifter jag kommer att få.
Jag har blivit enormt mycket mer ekonomisk än tidigare. Jag behöver inte sju saker av allt eller det dyraste som går att hitta. För det mesta behöver jag inget alls. Men ovetskapen inför framtiden gör ju att varenda liten krona faktiskt spelar roll. För mig iallafall. För jag är såpass insatt i min ekonomi att jag är medveten om en höjd ränta för med sig väldigt mycket svårigheter. Och räntan kommer höjas. Det blir mer svårigheter. Jag kommer ju inte få in mer pengar för det finns inte utrymme för det. Men kostnaderna ökar. Då spelar varenda krona roll. Tyvärr.
Och allra helst så hade jag stöpt om mig lite. Till att bli duktig på att prata om trista saker. Till att förstå och inte bry mig så mycket. Men förhoppningsvis är jag bra på andra saker eftersom jag suger på det här.
Och ibland suger livet. Speciellt på söndagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar