Sen jag flyttade hit till Stockholm har jag kört bil, typ, en gång. När mina föräldrar var här. Jag åker kollektivt och det fungerar ju hur bra som helst även om jag hade velat ha gångavstånd när kvällen blir allt för sen. Det kommer. Trust me.
Men kollektivtrafiken är högst underlig. Eller man kan träffa högst underliga personer i den iallafall.
Som gänget som sjöng, klappade händer och stampade takten a la Hobbits från Fylke! Det var helt klart en väldigt intressant upplevelse. Väldigt kul. Sen kommer de gigantiska blodhundarna som folk inte håller koll på. Det är en mindre kul upplevelse. Men jag har inte dött än så jag har väl tur.
En annan grej som är ganska bra med kollektivtrafiken är att jag tänker och filurar ganska kreativt i den. Det är konstigt nog stimulerande. Fast långt ifrån alltid, men ibland. Okej, det här inlägget kändes väldigt krystat. Troligtvis för att jag har tänkt att skriva något om det här ett tag och det blev idag. Kanske inte världens bästa inlägg. Men skit samma.
Nu ska jag fila på hela två brev. Ett till Berghs. Ett till fyrtiotalister. Samtidigt som jag pillar i mig lite Ben&Jerry, inte min favoritsmak, men man måste ju våga testa nytt.
Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar