Det suger att må som jag ser ut. Astrist är det. Jag vill liksom inte riktigt vara halvt förlamad. Det är på sådana här dagar jag känner mig extra ensam.
Då är det härligt att man får det stöd man försöker be om. Eller inte. Men det är ju lättare att koncentrera sig på sig själv och inte orka förstå. Och jag är egentligen bara bitter. Och när jag inte får veta något, då känner jag mig ännu mer utanför. Det blir inte bättre av att må som jag ser ut heller. Men jag är egentligen bara bitter.
För vi kan ju låtsas att jag hade varit välkommen. Eller inte. Men det är nog bara för att jag är väldigt bitter just nu.
Och allt känns bara konstigt, inte på ett bra eller dåligt sätt. Tack för att ni bryr er. Eller inte. Nu ska jag ta min bitterhet och gömma mig under en filt eller något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar