Försvinnande diskberg

Nu är berget av disk avklarad. Det betyder att jag snart inte är helt själv längre. Att melankolin är borta tills imorgon. Då måste jag vara glad. Jag ska jobba.

Melankoli tycker jag är ett vackert ord. Det låter lite som en stormig dag i november på havet. Eller rättare sagt som lugnet före stormen. Det ligger som ett fuktigt täcke över allt. Det är de dagarna man verkligen inte längtar efter på sommaren men när man väl befinner sig där så kan man faktiskt se det vackra i det. De gråa molnens spel på himlen. När åskmolnen väller in. Kväll. Det är melankoli. Lite Bergman och demoner. Vackert.

Men det är inget som är sådär hälsosamt. Så jag lyssnar på den här låten och gör mig lite gladare. Snart skiner nog solen igen till och med. Det som dock är bra med melankoli är att texter känns mer äkta. Jag vet inte. Det kanske är Bergman och demonerna igen. Han var ju ganska duktig. Tror jag. Alla säger det. Jag vet inte. Har aldrig sett en Bergmanfilm. Jag borde nog skämmas lite nu!

Nu ska jag antingen titta på porr eller Lejonkungen. Kanske båda, kanske samtidigt.


There ain't no sunshine when she's gone.