Nedräkning

Nu går nedräkningen framåt.
Tre veckor. Berghs.
Två veckor. Semester.

Det ska bli ganska skönt att sluta jobba på Gröna Lund på ett sätt. Jag får tillbaks en vettig hygien igen. För hur ofta jag än duschar förblir jag svettig, kletig av glass och klibbig av socker. Det kan inte hjälpas. Fast på något vänster kommer jag att sakna det med. De lyckas verkligen att förmedla känslan av att Gröna Lund är världens roligaste sommarjobb genom sina servicechefer ner till oss säsonganställda. Och de flesta av oss för ju vidare det till gästerna. De flesta. Så stämningen är oftast som en enda stor familj. Det är ganska trevligt. Fast jag kan tänka mig att det är så med de flesta säsongsjobb. Egentligen.

Fast det är ganska tröttsamt ibland. När kassasystemet inte fungerar och man måste göra allt old school manuellt. Då får man lite panik. Eller när de som stängde kvällen inte bestämde sig för att inte städa och bara beställa saft till personalen för hela dagen. Då blir man liksom glad. Kul att börja dagen med att städa i tre timmar, sex timmar totalt eftersom vi var två som städade. Det är liksom inte meningen.

Sen finns det alla de asjobbiga ungarna som man egentligen bara vill skjuta. De som vill gå före hela kön bara för att de bara ska få ett glas vatten. Eller de som är så bortskämda och skriker. Bang bang shot 'em down.

Det finns ju väldigt söta ungar med. Piggelinälskande ungar. Som köper tre stycken på en dag. Och en gång säger två, så att pappa kan få en också. Fast pappa säger att han inte vill ha en. Eller hon som var så blyg att hon gömde sig bakom mammas ben och knappt vågade ta emot sin godisnapp. Då smälter även mitt stenhjärta.