fredag, juli 02, 2010

Right back at you

Yes. En ny dag. Lite mer Berghsfunderingar. Ibland känner man sig ganska bra för att man har kommit in på Berghs. Det är liksom ändå världens bästa skola. Och det är något som man kan vara stolt över. Något som känns okej att säga när man träffar gamla kompisar som man inte träffat på år och dar. Jag pluggar på Berghs.

Ganska okej. Eller mer än ganska. Och mer än okej med för den delen. Jag tror lite att ju mer komplicerad uppväxt man har haft desto längre vill man komma. Jag vill det iallafall. Jag vill komma långt. Och just nu känns det som om jag inte kan ha kommit längre på mina snart, tjugotvå år. Rekyl, London, Saint Martins, Stockholm, Berghs. Jag är klar när jag är tjugofyra. Undra hur världen ser ut då?

Det som känns bra också är att komma in på Berghs är liksom ett bevis på att man är rätt. Bevisa att jag också kan. En gång i tvåan på gymnasiet hade vi en gästföreläsning av en man som jag då fann väldigt svår att lyssna på. Han sprang fram och tillbaks, pratade i ilfart och lekte soppterriner. Han hette Lars-Gustav Andersson och var eller är lite av en (reklam)profil i Borås. Jag ville verkligen lyssna men störde mig mest på honom så jag sa till att han gärna fick prata långsammare och gå lite mindre.

He don't like. Och undrade om jag verkligen skulle satsa på reklam. Tydligen skulle jag det. Det känns ganska bra. Det känns också ganska bra att jag inte är en osäker skribent som min grammatiklärare på Universitetet tyckte. Det är liksom lite, right back at you. Så det känns bra att gå på Berghs.

Och ännu bättre känns det att någon jag tycker hiskeligt mycket om troligtvis har fått det jobbet hon vill ha.

Nu ska jag ta tag i min dag. Idag ska jag åka in till stan kika på Åhlens om de har en snyggare Mad Men box än den discshop hade, troligtvis inte. Jag kan inte uttrycka min besvikelse i ord. Hemskt är det. Jag ska ligga och sola. Fundera på om det är värt att amortera eller inte. Jag ska duscha också. Och handla. Är det värt att åka iväg och sola? Det hade varit mysigt. Fast jag orkar nog inte det själv och så är musiken bättre hemma.

Yes my darlings. This is the end. For now.Fler

Inga kommentarer: