Sommar, höst, kvällar och Stockholm, det rimmar på något sätt

Trots allt slit och stånk. Trots alla långa och väldigt många arbetspass. Trots avsaknaden av semester. Det har varit. Det är en bra sommar. Jag önskar bara just nu att mitt sommarparadis inte hade varit fyra och en halv timma bort enligt SJs tidtabell. Om man nu kan lita på den.

Det är en värd sommar. Och jag trivs egentligen ganska bra med min situation. Jag gillar att säg att jag ska börja på Berghs. Det känns bra. Jag hade bara velat göra fler roliga saker. Men just nu känner jag mig ändå ganska ung. Det finns liksom tid. Och om det går att fixa så man kan arbeta på distans emellanåt i framtiden så kan man ju resa ut i vida världen med. Det skulle vara flott.

Samtidigt får den här låten mig att längta till Stockholmshösten. Rösten låter vacker. Och sorglig.

Allt medan den tjocka ungen har vattenkrig utanför mina nytvättade fönster som blev så rena att en fågel flög in i ett av dem. Det är också en mening. Nu ska jag ändå njuta av det som är kvar av sommarkvällen i Stockholm. Det är liksom något magiskt över det med. Härligt.