Först tar slut först

Då var den över. Första dagen och första veckan. Tid som vi aldrig kommer att få igen. Det är nu processen börjar, omvandlingen från oskyldiga och nyfikna studenter till cyniska reklamhjärnor. Jag började processen på allvar idag med att köpa en MacBook Pro så att jag kan vara lika cool som alla andra i min klass. Ja, alla andra på hela skolan. För Berghs är en plats där skämt om att stämma Apple fungerar lite extra bra.

Första vecka. Den som endast går ut på att ha kul. Den är över och det är nu allvaret börjar på riktigt. I can't wait for it. På riktigt. Det är ju faktiskt Berghs, två år av casefilmspluggande. Men jäklar vad snygga casefilmer man kan göra sen.

Och det går ju inte att inte bli lite kär i hela stämningen när det är så intensivt. Just nu känner jag lite att min grupp är min klass. Vi hade verkligen en kalasvecka. Och jag tycker inte ens synd om alla de turisterna vi trakasserade. Jag hade lätt tyckt att det hade vart kul om jag vart turist. Ovanlig semester.

Och just nu när jag sitter här och tar in veckan så ringer en fyraåring på min dörr. Han har sin mamma i handen. Han vill inte mig något. Jag kan inte förstå att bara för att man är fyra ska man få bete sig hur som helst. Jag ringde verkligen inte på någon annans dörr utan anledning när jag vart fyra. Det är liksom inte en godtagbar ursäkt. Småbarnsföräldrar borde titta på sig själva från omvärldens ögon. De är nog jobbigare än tjuriga tanter! Men de ska ändå inte få förstöra min kväll.