Jag vill berätta något roligt. Något intressant. Maximalt intressant. Det är tomt. Jag visste ju det. Att det var tomt. Vetskapen om tomheten skapade själlösheten. Och ett skal, oavsett hur vackert det är, kommer aldrig att lura någon om det inte finns något innehåll. Om skalet inte ens är vackert blir det ju skrattretande och själlöst. Och jag visste ju det.
Skrämmande bitter jag låter. Det kan ju faktiskt bara bli bättre nu. Egentligen. Bara bättre Rickard. Det låter vackert. Man börjar ju inse sina svagheter på ett annat sätt. Hur mycket plats man ska lämna åt andra är en balansgång. Jag skulle vilja våga ta mer plats. Leda mer. Men det är en balansgång på en smal lina. Det kan ju också bara bli bättre. Och jag har ju hela mitt liv på mig att bli bättre på allt jag vill bli bättre på. Det är bara att jag är så sjukligt otålig och vill ha allt nu. NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar