Asienresan

Jag mår lite dåligt över att jag inte skriver oftare. Jag vill skriva mest hela tiden. Men jag vill bara skriva om sådant som känns viktigt. Inte vad jag har på mig eller ätit idag. Även om det finns hundra sätt att säga det på ett underhållande sätt.

Det är mycket tankar som inte riktigt får fäste. De hoppar från och aldrig sitter still. De tänks och glöms bort och återkommer. Tillslut kommer de nog att lugna ner sig. Berghs är min Asienresa. Det är här jag ska hitta mig själv. Det känns lite så. Som att jag är ute på hal is, fumlar i mörkret. Inte riktigt vet vart jag ska sätta nästa steg. Det kanske är vettigt. We fall so we can pick us self up again. Och förhoppningsvis vet jag hur varje steg ska tas i juni tjugohundratolv.

Nu vet jag inte hur jag ska fortsätta dessa steg. Jag vill berätta om BerghsBar och rödvinsfläckarna som ger karaktär åt mina skor. Att ölen kostade tjugo kronor. Att jag pratade med Sandra Beijer. Och hon skrattade högt. Det var fint som snus och lite overkligt. Att min fadder tyckte själv att han var en dålig fadder, men han skulle bli bättre. Att min "Asienresa" har fått lite extra pepp från Anna Laurin. Det kändes också vackert och kommer nog att behövas fler gånger. Att min helg har varit finast av allt. Lite som en midsommarnatt i skärgården. Du är så fin M. Men jag vet inte riktigt hur jag ska säga allt det här. Så jag tänkte att det var slut nu.