Fuck off

Det är många gånger jag sitter och funderar på vad jag ska skriva. Och nio av tio gånger börjar jag. Nio av tio gånger slutar jag innan jag har publicerat det. Jag vet det är tråkigt. Fuck this! Börjar ju få prestationsångest av att blogga nu ju. Det var ju inte meningen. Och nu bloggar jag om min prestationsångest. Yeahy! Kul att läsa om. Världsomvälvande. Indeed. Kanske borde jag lyssna mer på musik. Alltså typ jämt. För att komma in the mood. Annars är the mood to moody. Min humor börjar att falla. Eller förlåt. Det är jag som svamlar. Min humor har aldrig varit bra. Vad ska jag skriva om? Tell me! Please! Jag behöver något vettigt. Det finns inte mycket mer att säga om Berghs just nu. Och hundraförsta gången man säger att någon viss person är fin börjar magin falna.

Jag kan säga att jag har världens finaste mormor. En mormor som går igenom så mycket ont. Ont som man inte ens önskar sin värsta fiende. En mormor som tycker om mig. Åh, hon är så fin att det inte finns ord. En mormor som blev så glad av ett brev till morfar att hon har det jämte sängen. Det är så fint att det gör ont i mig. Åh. Mormorärbästavalla!

Nu ska jag bli cool för jag har färgglada hörlurar. Musik. Oftare? Kanske kan vara en plan. Äh fuck it. Plan är för planners. Jag känner mig mer som ett kreativt kaos. Jeans ska ligga på golvet och påsar ska ligga i sängen. Tills man flyttar på dem.

Over and out.