onsdag, september 08, 2010

Get up on the horse again mister

När vet man om man är redo. På riktigt?
Är man någonsin redo. Egentligen?

Jag är inte redo. Men var jag redo för att flytta till London? Var jag redo för att börja på gymnasiet? Var jag redo för att ha sex första gången? Har jag någonsin varit redo? Min sinnesstämning går väldigt mycket upp och ner just nu. Jag pendlar.

Jag vill ju vara positivt as hell. Det är svårt. Det är ännu svårare när man är osäker på vem man är. Berghs får mig att ställa massa nya frågor som jag inte har ställt förut. Kanske är det bra. Fråga är bra. Kanske blir det vackert i slutändan. Kanske lär man sig mest när man kan minst? Kanske får man se på saken från det hållet. Kanske är ett användbart ord. Smaka på det som min retoriklärare skulle ha sagt. Smaka.

Men att vara redo för något betyder ju att man är förberedd. Hur kan man vara förberedd på livet? Alla dessa frågor. Någonstans finner jag det vackert. Frågor är nyfikenhet. Nyfikenhet är vackert. Jag är nyfiken på mig själv. Och alla de här frågorna får mig att känna mig väldigt ung. Det var länge sedan jag kände mig ung. Inte förberedd. Inte tillräckligt erfaren. Som en liten pojke. En pojke som inte riktigt vet hur han ska reagera i alla situationer. En pojke som helst av allt vill krypa upp i mammas knä och låtsas som att världen inte finns. Iallafall för en stund. En pojke som har funderat ut hur han vill vara men inte har en aning om vilka steg han ska ta för att komma dit.

Hur gör man?
Hjälp? Snälla.

Nästa steg. Fokusera. En sak i taget. Men allt kommer ju på en gång säger han då. Nej. En sak i taget. Fokusera. Fokusera. Om det var så lätt att bara säga en sak och vara det. Kanske är det fantastiskt lärorikt för mitt framtida yrkesliv. Att veta hur svårt det är att utveckla mig själv. Vetskapen om att man inte kan säga vad man vill vara utan man måste faktiskt vara det också. Fokusera. Ett steg i taget. Fokusera. Fokus. Bli redo. Fokusera. Redo. Get up on the horse again mister. Mammas knä finns inte i närheten. Det fungerar inte så längre.

T A . D I G . S A M M A N.

Framtidstro. Fokus. Ett steg i taget pojke lilla. Det är fantastiskt att ha ett mål iallafall. Det är något vackert med strävan. Vackert är mitt nya favoritord. Smaka på det.

Plockar ihop mig själv. Fokuserar. Det ska gå bra.

1 kommentar:

Marina sa...

Jag blir lyrisk av att läsa dina texter, mister!

Och jag är alldeles, alldeles säker på att du kommer fundera ut något och lyckas förträffligt bra med det.