Vid regnbågens slut

Då kanske jag var tillbaks här. Det känns lite så. Gillade inte riktigt hur det begav sig innan. Så vi gör ett nytt försök. Roligt säger de noll personerna som fortfarande lyckas komma hit (en gång var det typ 700. Jag var paff).

Jag hade två tankar. Tanke nummer ett. Mitt liv kommer nog aldrig bli fullständigt. Det känns lite hopplöst ibland. Liksom, jaha vad ska jag nu ta mig till. Så jag går istället. För ju fortare man går, desto viktigare är man. Man är liksom på väg, i rörelse till ett vackrare liv. Rengbågens slut och allt det där.

På väg är jag alltid, men långt ifrån där. Den andra tanken kan vi ta en annan dag. Nu ska jag peppa lite inför livet. Och förundras över att vi är lediga i morgon!? Vad hände där egentligen. Ledig gör mig också lite rädd. Vad ska jag göra liksom?