Here's a smile

Jag ville skriva något fint en söndagskväll som denna. Något om att det är mörkt ute just nu men inte länge till. Något om hur fint det känns att komma hem, titta ut över Stockholm och se solen gå upp i öst. Något om att soluppgångar en sommarnatt alltid får mig att le. Som om luften är positiv. Soluppgångar är nog det finaste jag vet.

Jag ville skriva något om hur jävla svårt det är att känna sig självklar bland människor. Något om hur otroligt viktigt det är att känna sig självklar bland människor. Något om att vii dödar våra barn för att få känna oss självklara (Rwanda). Och hur dåligt man mår när man inte känner sig självklar. När man inte blir medbjuden eller påtänkt. När man inte blir hälsad på eller när man är för oviktig för att ta del av ett hemligt samtal.

Jag vill berätta något om hur fint det är när man får någon annan att le. Det. Att ge ett leende är mitt allra bästa. Det jag allra helst gör. Det är det allra finaste man kan skriva en söndagskväll som denna när solen gått ner. Att ge ett leende som stannar kvar. Som behålls och som man kan ta upp och titta på.

Och hur viktigt det är att känna sig självklar.

Jag vill säga något som känns viktigt. Men snart går solen upp och det är en ny dag. Jag kommer inte se den här soluppgången. Men jag kommer se fler i år. Och det är fint om något en söndagskväll som denna.

Here's a smile, (: