En av människans evolutionsteorier går ut på att vi är gjorda för att vara lata. Vara lediga. Och bara jobba typ två timmar per dag så vi kan äta. Det tycker jag lät som en ganska bra plan. Och skynda långsamt liksom. Det finns tid att vara bra, bättre och bäst. Det gör ju det.
Kanske ska jag vara ledig i sommar. Kanske är det meningen. Jag försöker bara intala mig själv att jag hinner med alla de där stegen i livet som man måste ta för att lyckas. Åh, detta misslyckade liv. Denna misslyckade värld vi lever i. Två timmar om dagen. Max.
Jobbigaste frågan: vad ska det bli av mig? Ibland försöker jag tänka att man ska sluta när man är som bäst. Och om man vill jobba länge med det där med att skriva och sälja dammsugare (få människor att prata om saker) så kanske man inte ska vara bäst innan man är sextio. Kanske är det så.
VI har ju en strävan efter att bli bäst. Den är ju inbyggd i oss. Fast vad händer när man är bäst? Vad finns det liksom kvar? Måste man försvara sig då, blir man grinig? Det kanske är bättre att bara vara bättre än de flesta?
1 kommentar:
2 timmar om dagen, det hade varit grejer det! Jag tror inte man ska sikta på att vara allra, allra bäst. För hur ska man någonsin kunna vara säker på att man verkligen är bäst? :O nä, bättre än de flesta är en bra plan! :D
Skicka en kommentar