Jag tänkte berätta om vilken ångest jag haft de senaste dagarna. Jag håller ju på att bli vuxen. Eller äldre liksom. Det kommer inte finnas någon första kyss eller smygande för föräldrar. Det hände för väldigt länge sedan. Och det är ju lite sorgligt. Sen fick jag världens jävla reality check.
Jag har en lägenhet att betala. Och man måste tydligen äta för att kunna leva. Det finns inte så mycket pengar att jag riktigt klarar av båda. Eller det känns så iallafall. Löjligt. Ja, jag vet. Det är ju det som är dumt med att tycka synd om sig själv när man bor i västvärlden. Det finns alltid någon som har det värre. Som tvingas äta sopor eller blir våldtagen regelbundet. Eller någon som sniffar lim för att det är för jobbigt annars. Alltid någon som har det värre. Damn you, third world!
Jag har ångest för att jag inte vill bli äldre. Tjugoårskris - check, vad fan borde man inte ha när man blir tjugotre då? Jesus. Och det är lika jobbigt att jag inte kommer ha råd med typ något i höst. Eller i sommar heller för den delen. Typ äta luft. Den där skatteåterbäringen vore fin nu. Det hade känts lite bättre då.
Det som är bra med att skriva här är att jag blir så trött på mitt jävla gnäll. På riktigt. Och så blir jag lite gladare efteråt. Fast jag vill fortfarande inte bli tjugotre, inte för att mina tonår var sådär magiskt bra som de är i amerikanska high school filmer. Eller kanske just därför att de inte var så bra. Som att något fattas mig. Damn you, Hollywood.
Imorgon ska jag tvätta fönster. Kanske! Jag ska iallafall ta mina födelsedagspengar och sätta in dem på mitt konto. Så känns det nog bättre sen. Så länge jag inte blir rånad på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar