Det spelar ju inte längre någon roll vad jag äter

Min nya hårddisk gav upp sådär elva dagar efter att jag hade fått den. Typ tre dagar efter att jag hade börjat använda den. Och teknik som inte är plug n' play borde förintas som ett virus. Förstå frustationen som den skapar när jag sjunde gången tvingas att formatera om den. För att sen inse, nej, den kommer inte upp överhuvudtaget den här gången.

iIdag ändrade jag åsikt om Elgiganten. Från att ha varit ett företag med sämst service blev de ett företag som jag kan gå tillbaks till. I en framtid då jag känner att jag har ett behov och lite pengar skramlandes i fickan. Ja, jag fick en sprillans (roligt ord) ny hårddisk av dem. Jag blev glad

Så nu har jag plats för några filmer som kan fylla alla dagar att bo ensam med. Ja, alla dagar som jag inte spenderar i skolan för jag tänkte nog spendera de flesta dagarna av hösten i skolan ändå. Det var planen. Men annars är det galet tråkigt att bo ensam och säkerligen något jag måste vänja mig vid. Ganska snart. Typ nu. Eller iallafall om tre, fyra veckor. Fem kanske. Vad gör man av all sin tid?

Vem ska man laga mat åt? Det är ju typ det värsta, äta själv. Vem ska berömma mig för mitt joxande med kastruller och vitlökspressar. Och vem ska jag prata med under alla dessa oändligt många måltider. Nu ska jag ta livet med en klackspark och pressa vitlök i mjölken för att det spelar ju inte längre någon roll vad jag äter. Kanske.