Om svensk humors storheter

Jag är ju en person som verkligen gillar att skratta. Så humor ligger mig ganska varmt om hjärtat. Ikväll har jag tittat på de två allra sista programmen av Roast på Berns. Jag har skrattat. Jag har ont i kinderna, så mycket har jag skrattat.

Jag har sett alla programmen av Roasten, var på plats på Berns när de roastade Johan Glans. Det är lite synd att det inte blir fler säsonger. Lite synd. Långt ifrån allt har varit bra. En del saker, en del skämt var så dåliga så att jag ville stänga av. Värdelöst. Det borde inte ha fått vara med. Egentligen. Men alla är inte perfekta.

Det herr Shyffert verkligen lyckades med var att få med många olika komiker, många som jag aldrig sett förut, många som jag aldrig vill se igen. Men också en hel del som är genuint bra. Shyffert är en fantastisk komiker. Helt outstanding och jag skulle också vilja vara så bra på mitt blivande jobb som han är på sitt. Han kan lyfta något som är förskräckligt till något fantastisk. Så bra vill jag också vara.

Andra fantastiska komiker är herr Glans, herr Betner, fru Larsson, herr Herngren även om han är bättre i solsidan tillsammans med herrarna Rheborg och Dorsin och Bornebusch och Skärringer. Det är också svensk humor på en nivå för sig. Jag missar säkert massa roliga människor nu, men unge herr Gustafsson, herr Wickström kan vara ganska rolig ibland med, när jag förstår hans ganska långsökte skämt. Kommer inte på fler just nu, förutom Petra Mede.

Jag vet att det är jättemånga som har svårt för Petra Mede men jag tycker att hon är fantastisk. Ibland fattar man inte alls, men när hon lyckas, det är ändå ganska ofta, då är det riktigt bra. Och så är hon riktigt snygg. Wow.

Det är ju lite synd att det är slut nu med Roasten men å andra sidan lär det ju komma något nytt som tar vid. Nytt är roligt. Iallafall tills det blir tråkigt. Shyffert är ju pengakåt som alla vet (iallafall de som sett på Roast på Berns) så det lär ju inte dröja länge innan han syns igen. Och tack för Sverige behöver det.