Det där om att le oroliga leenden

Har tänkt skriva här ett tag nu. Men det har liksom inte riktigt blivit av. Dåligt, jag vet. Men skriver ju nu. Det är alltid något.

Äsch, jag vet inte. Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva. Att jag ska le mer. Oroa mig mindre. Typ. Livsmål liksom. Jag vill bara skriva ned att jag tror det är bra att tänka så. Och så vill jag skriva massa mer. Typ att jag blir trött på människor som är väldigt svarta och vita. Att antingen är det så jävla vidrigt eller hur fett som helst.

Typ så är det. Så ligger landet just nu. Och just det. Jag vill bli bra på något med.