Jag gillar att lyssna

Jag gillar att lyssna på människor. Eller på hur olika människor tänker och ser på världen. Jag tycker att det är galet intressant att lyssna på tankar. På hur mammor blir arga på bussen för att de inte får plats med sin förstora barnvagn. Och så försöker jag lista ut varför hon blir arg på den gamla tanten som inte kan gå lika bra som oss andra. Jag tänker att kanske är det för varmt, kanske är hon trött och kanske har hon bråkat med killen som sitter i den förstora vagnens pappa. Eller så tycker hon bara att hon har rätt till all plats. Jag vet inte. Och det är det som är så intressant.

Eller när jag säger att jag ska bli copywriter och människor uppfattar det som copyrighter. Alltså någon som har hand om rättigheter istället för att skriva. Och där någonstans blir jag samtidigt frustrerad över att jag måste förklara något som är så självklart men också glad. Glad över att jag måste förklara något som inte är självklart för någon annan. Och jag tänker, trots att vi alla är från Afrika, att vi är uppbyggda på samma sätt, med samma organ och samma livsnödvändiga behov, så är vi ändå olika. Och lika. Eller vi ser världen genom olika ögon, men ändå genom samma linser. Och det älskar jag, att en mogen apelsin kan vara mogen för dig, men inte för mig. Eller att bra väder för mig kan vara dåligt för dig. Hur vi ser på saker och ting, på våra liv. Att vissa saker är roliga och andra inte.

På hur en del människor gillar tjocka tjejer. Andra inte. På hur en del nöjer sig med jobbet på ICA för att de är accepterade där. För att de har vänner. För att de är nöjda. På hur andra liksom inte vet hur de ska bli nöjda. Kanske är vi rädda för acceptensen, kanske har vi inte en gemenskap som vi vågar lita på. Kanske är vi bara skapade av våra gener att aldrig bli nöjda. Det kanske är just vi med vår unika gensamling, som är de som för mänskligheten framåt. Det kanske var de som aldrig blev nöjda som vandrade ut ur Afrika?

Allt det där som skiljer oss åt gillar jag. Allt det som gör oss till individer. Och det är i skillnaderna som jag också tror att likheterna visar sig. För jag tror verkligen att vi är mycket likare varandra än vad kriget mot terrorismen, än vad SD och alla andra som säger vi och dem menar. Vi har, även om det var några år sedan, samma föräldrar. Vi är alla lika törstande efter gemenskap och acceptens. Även om den kanske yttrar sig på olika sätt.

Jag gillar att lyssna. Och kanske är det därför festen inte speciellt ofta kretsar runt mig. Men lyssna är något som intresserar mig och då är ändå ganska okej.