Terapi

Det där med vem man är. Vad man säger och vad man inte säger. Vad man visar och inte visar. Det där med att inte visa ångesten. Det går fan inte bra nu, även om jag säger det. Jag vill ha valt ett enklare karriärval. Något lättare. Något som man kan bo kvar i samma stad. Något där man kan bli tjock på kuppen. Lat och ful med. Något där man slipper ångesten.

Något där man slipper utmaningen, deadlinesen och bekräftelsen. Något där man inte är lika mycket människa. Jag kunde ha valt något enklare. Men det är fan terapi att skriva för mig. Det är bearbetning av min vardag. Och det är ju ganska bra att jobba med det som får mig att må bättre. Fast allt runt omkring är så jävla jobbigt. Typ, jag-vill-dö-jobbigt.

Men man får väl ta det bra med det dåliga. Och jag måste börja gräva där jag står, det verkade iallafall vettigt. Det ska nog gå bra. Som sagt, med den början och den här avslutningen, terapi.

Det ska gå bra. That don't kill me, can only make me stronger. Och jag vet, det är för mycket Kanye citat nu. Men fuck it, det var en amazing konsert och jag har knappt lyssnat på något annat sedan i lördags.